Så fick kvinnorna kontroll över sina pengar
En HISTORISK tidslinje över ”världens mest jämställda land”
Trad wives, soft girls och “manliga män”. Just nu pratas det mycket om att gamla könsroller är på väg tillbaka – även i Sverige, som idag räknas som världens mest jämställda land. Här jobbar nästan lika många kvinnor som män, och tjejer pluggar vidare i större utsträckning än killar. Kvinnor leder företag, sitter i riksdagen och äger sin bostad.
Så har det såklart inte alltid varit. Särskilt när det gäller pengar har vägen mot jämställdhet varit lång och krokig. Det har kämpats för rätten att arbeta, få lön, äga egendom och bestämma över sin egen ekonomi.
Men hur gick det egentligen till? Nedan kan du läsa om några av de viktigaste händelserna, besluten och rörelserna som lett fram till att kvinnor fick kontroll över sina pengar.
ca 1850 – Industriella revolutionen kickar igång kvinnofrågan
Vi börjar i mitten av 1800-talet och Sverige var på väg att förändras i grunden. I början av seklet levde de flesta fortfarande som bönder, och på gårdarna var kvinnans roll tydligt underordnad mannens. Hon var inte myndig, fick inte ärva och förväntades arbeta hårt utan den vila som männen på gården fick. Det var normen, och den ifrågasattes inte.
Men det knakade i samhällets fogar. Under 1800-talets mitt flyttade allt fler familjer in till stan, och männen började arbeta i fabriker och industrier. När människor levde och arbetade närmare varandra började också nya idéer spridas – idéer om frihet, jämlikhet och rättigheter.
Det var i den här tiden som den så kallade ”kvinnofrågan” växte fram. Den drevs av författare, publicister och politiker som ifrågasatte kvinnans roll i samhället. “Kvinnor borde ha samma möjligheter som män och själva få bestämma över sina liv och sin ekonomi”, menade de.
Och förändringarna kom, steg för steg. År 1845 infördes lika arvsrätt, vilket innebar att både söner och döttrar skulle ärva på samma villkor. Några år senare, 1858, kunde kvinnor för första gången bli myndiga – men bara om de var över 25 år och ogifta. Ett litet steg framåt, men en lång väg kvar att gå.
1864 – Näringsfriheten och steget ut på arbetsmarknaden
Okej, så nu var alla inflyttade i städer och jobbade och allt var frid och fröjd. Eller? Nja, trots industrialiseringen var arbetslivet fortfarande väldigt kontrollerat för både kvinnor och män. 1864 skedde en reform, alltså en förändring i lagen, som kallades “näringsfrihet”. Det innebar att män och kvinnor var fria att starta och driva företag och handel.
I och med detta började den privata arbetsmarknaden öppnas upp för kvinnor, och snart började den offentliga göra detsamma. Men – arbetsmarknaden var fortfarande väldigt uppdelad och ojämn. Kvinnor hade i regel enklare jobb, och även när de hade samma jobb var de mycket sämre betalda än männen. De kunde inte heller ta studenten eller utbilda sig till högre yrken.
1870 – Första studenterna
Nu så! Lagen som sa att bara män fick ta studenten ändrades 1870, och 1871 skrev den första kvinnan, Betty Pettersson, historia när hon tog på sig studentmössan. 1873 klubbades det igenom att kvinnor skulle få börja studera på universitet. Men de flesta yrkeslegitimationerna var fortfarande bara för män.
Att lagen ändrades var ett första steg, men det innebar inte att gymnasieskolorna, eller läroverken som de kallades då, öppnade för kvinnor. Kvinnorna fick bara avlägga studentexamen, men det fick de göra som privatister eller på speciella flickskolor. Det dröjde ända till 1927 innan de statliga läroverken öppnades upp, och 1935 var bara 15% av studenterna kvinnor. Trots det var det en viktig milstolpe för möjligheten att välja sin egen bana och tjäna egna pengar.
1874 – gifta kvinnor får rätt att bestämma över sin egen inkomst
1919 – Rösträtt!
Efter många års kamp och demonstrationer från kvinnorättsaktivister och tolv års offentlig utredning klubbades det igenom. Första världskriget hade förändrat mycket. Kvinnor hade tagit över många av männens arbetsuppgifter och visat att de kunde bidra både i arbetslivet och i samhället. Över hela Europa började lagarna förändras, och Sverige följde efter.
Nu fick kvinnor äntligen rösta. De kunde därmed vara med och fatta beslut som påverkade deras egen ekonomi och liv. Juridiskt blev kvinnor nu mer jämställda med män, vilket gav en skjuts åt utvecklingen mot ekonomisk jämställdhet.
1921 hölls det första valet där både kvinnor och män fick rösta. Samma år valdes också de första fem kvinnorna in i riksdagen.
1935 – lika pension för kvinnor och män
1939-1965 – Kvinnolöner? Nej tack.
Precis som första världskriget gjorde andra världskriget att kvinnor började arbeta mer. Arbetslivet var fortfarande mycket ojämnt, men fler krävde bättre villkor och rättigheter, och det ledde till lagändringar. 1939 kom förbud mot att avskeda kvinnor som blir med barn, föder barn, gifter sig eller förlovar sig.
Trots att kvinnor var ute i arbetslivet fick de oftast lägre lön än männen, även om de genomförde samma arbete – så kallade kvinnolöner. Detta var på fyrtiotalet hårt kritiserat, och 1946 avskaffades kvinnolönerna i offentlig verksamhet. 1960 beslutades att alla kvinnolöner i privat sektor skulle avskaffas senast 1965.
Under 50-talet arbetade trots allt bara 30 procent av kvinnorna, och hemmafruidealet var starkt. Men med avskaffade kvinnolöner och bättre villkor förändrades det, och under 60 och 70-talet steg en halv miljon kvinnor ut i arbetslivet.
1968-1979 – Demonstrationer, sambeskattning slopas och papporna tar barnen
Under det radikala sjuttiotalet tog många nya idéer och rörelser fart. Hemmafruidealet var över, nu skulle man visa att kvinnorna var de samma som männen. Flera grupper bildades för att kämpa för kvinnors rättigheter. En av de mest inflytelserika var Grupp 8, som drog igång protester, demonstrationer och debatt. De drev frågor som fri abort, tillgång till preventivmedel och rätten till förskola – allt för att kvinnor skulle kunna kombinera arbete med familjeliv, på sina egna villkor.
En viktig förändring kom 1971, när sambeskattningen avskaffades. Fram tills dess betalade ett hushåll så mycket skatt som den som tjänar minst i hushållet skulle betala. I praktiken betydde det att om kvinnan var hemma blev skatten lägre för mannens lön. Utbytet mot särbeskattning var till för att uppmuntra att kvinnan själv skulle välja om hon ville arbeta eller inte, och inte gynnas av att vara hemma.
Grupp 8:s engagemang fick effekt. 1974 byttes modersförsäkringen ut mot föräldraförsäkringen, vilket innebar att papporna nu kunde vara hemma med barnen. Det stärkte kvinnors möjligheter att stanna kvar på arbetsmarknaden, samtidigt som det öppnade upp för att män skulle ta mer ansvar i hemmet. Året därpå, 1975, fick Sverige fri abort, och barnomsorgen byggdes ut, så att alla kommuner skulle erbjuda avgiftsfri förskola. 1979 antogs Sveriges första jämställdhetslag.
1980-2024 – Åren däremellan
Mellan åttiotalet och nu har det inte skett några supersexiga förändringar. Men viktiga saker har trots allt hänt. Här är ett axplock på lagändringar som lett fram till dagens läge.
1987 – sambolagen införs
1989 – alla yrken är nu öppna för kvinnor, även inom militären.
1992 – Ny jämställdhetslag, som sedan skärps 2001.
1998 – Sexköp förbjuds – men att sälja sex är fortfarande lagligt för att inte skrämmas från att söka hjälp.
2018 – Jämställdhetsmyndigheten bildas.
2023 – EU-lag fastslår lika lön för lika arbete.
Idag
Efter decenniers kamp är Sverige idag enligt det europeiska jämställdhetsinstitutet EIGE världens mest jämställda land. Men hur ser det egentligen ut för kvinnor ekonomiskt?
Visst har mycket blivit enormt mycket bättre – men helt jämställt är det inte. Idag är kvinnor i snitt mer högutbildade än män. Trots det tjänar de mindre. Den genomsnittliga månadslönen ligger på 37 800 kronor för kvinnor, jämfört med 42 000 kronor för män.
Kvinnor är också chefer i mindre utsträckning, och bland landets vd:ar är bara 16 procent kvinnor.
Det finns helt enkelt fortfarande en lång väg att gå.
Bilder:
Puffbild: GT – Göteborgs stadsmuseum (PDM 1.0)
Annette Rosengren – Nordiska Museet (PDM 1.0)
Helsingborgs Museum (PDM 1.0)
Grenna Museum – Andréexpeditionen Polarcenter (PDM 1.0)
Sörmlands museum (PDM 1.0)
Kalmar läns museum (PDM 1.0)
Betty Pettersson – Kvinnsam (PDM 1.0)
Anna Backlund – Nordiska Museet (PDM 1.0)
David Castor (PDM 1.0)
Kerstin Hesselgren, Erik Winge (ed) (PDM 1.0)
Paul Lindgren – Sundsvalls Museum (PDM 1.0)
Ernst Blom – Västmanlands Läns Museum (PDM 1.0)
Ragnhild Haarstad/TT
Ragnhild Haarstad/Svd/TT
Gösta Glase – Nordiska Museet (CC BY-NC-ND 4.0)
Peter Hoelstad/TT
Johan Nilsson/TT
Källor:
Universitetsläraren, SCB, NE, Historiska Media, Kollega m.fl.