Från vikarierande sportjournalist till publikens ekonomiguru

Från vikarierande sportreporter till läsarnas egna ekonomiexpert

Text och bild: Sofia Jäger

För den med ekonomiintresse och journalistdrömmar framstår kanske jobbet som Göteborgs-Postens ekonomiskribent som drömyrket, men för Alexander Piauger har journalistiken aldrig varit ett kall.
– Alltså det är ju ett roligt arbete men det finns andra roliga jobb också, säger han.


Trots att Göteborgs-Posten (GP) nuförtiden bara håller till på två våningsplan i GP-huset, känns det inte trångt i ekonomiredaktionens ljusa kontorslandskap. Här arbetar Alexander Piauger som ekonomireporter. 

– Jag har vad man kallar för en kommenterande roll. I praktiken skriver jag mest åsiktsmaterial nuförtiden, typ krönikor om aktuella händelser, och så har jag en frågelåda på söndagarna där jag svarar på läsarnas frågor om pengar. 

Alexander Piauger med ekonomiredaktionens kontorslandskap i bakgrunden.
I sitt jobb som journalist får Alexander Piauger möjlighet att se små skärvor av hela samhället. Han tycker att alla borde bli bättre att utforska sin egen närmiljö. ”Jag brukar ibland tänka på att folk vill ut och resa för att man vill se världen, men man har egentligen sett väldigt lite av sin egen gata. Om man tänker på alla som bor där, vad de gör och jobbar med. Det finns otroligt mycket att upptäcka i staden där man bor!”, säger han.
Foto: Sofia Jäger

Alexander berättar att han försöker undvika att ha en jätteskarp åsikt om det han skriver – inte för att han inte vågar, utan för att resultatet inte blir så bra av att ta ställning i frågor. Hans arbete går mer ut på att föra fram något slags resonemang eller ge en större helhetsanalys om en händelse eller ämne, än vad som framgår av den raka nyhetsrapporteringen; skriva lite mer fritt, till exempel “Så här ska du förstå den här konflikten”.

– Det hjälper ju en som nyhetskonsument, jämfört med bara en rak rapportering om vad som hänt idag eller i veckan. Ekonomi är ett ämne som kan behöva förklaras ibland, men det blir ju mer subjektivt liksom. Någon annan kan ju tycka att man ska dra helt andra slutsatser.

Jämfört med tidigare jobb känner Alexander att han genom sina texter och frågelådan nu är närmare läsarna.

Den mer personliga tonen och faktumet att hans ansikte ofta syns på bild i anslutning till det han publicerar, tror Alexander bidrar till att folk har lättare att höra av sig till honom. Oftast vill läsarna tycka till om det han skrivit, ställa frågor eller komma med tips och inspel i något ämne.

– Ibland får man ju något otrevligt mejl, men rent generellt är det väldigt härlig stämning, tycker jag!

Det bästa med att jobba som journalist är just människorna. Att åka ut och träffa dem, hålla intervjuer och få se hur det är att jobba i till exempel fiskhamnen eller som mäklare.

– Ofta brukar det finnas perspektiv eller saker man inte vet om i sin närmiljö, som ganska enkelt går att ta reda på genom att följa med. 

– Det är ju egentligen ett väldigt stört beteende att ringa upp främlingar och fråga “Kan inte jag bara få hänga med dig på det du brukar göra?”, men eftersom man är journalist går folk med på det. Det är ju nice. 

Tyvärr har Alexander inte lika mycket tid till att göra reportage och intervjuer längre, även om han försöker klamra sig kvar och göra sådant arbete ibland. Ekonomi är ett ganska tacksamt område att bevaka, speciellt när man har en så pass bred publik som Alexander har på GP.

– Alltså allt handlar om pengar på gott och ont, men effekten av det blir också att det går att skriva om allt! 

Alexander har alltid tyckt om att formulera sig i text, men vägen till journalistiken har dock inte varit självklar för honom. Trots att han redan i högstadiet hade prao på kvällstidningen GT – något som mest berodde på att “mamma kände Leif som jobbade där” – har Alexander aldrig drömt om att jobba som journalist.

– Jag tycker det är som vilket jobb som helst. Alltså det är ju ett roligt arbete, men det finns andra roliga jobb också. Det är jättebra om man tycker det är ens kall i livet liksom, men det finns risker att man går med på saker man inte borde.

Alexander tror det är bra om fler ser yrket som vilket jobb som helst. Enligt honom finns tendenser inom kreativa yrken, såsom kultur och media, att jobbet ska ses som ett kall och att pengar inte är viktigt.

– Man blir ju inte journalist för pengarna, liksom. Men det är ju inte samma sak som att gå in i en löneförhandling och säga “Ge mig vad som helst, jag bryr mig inte”.

Även om man blir konstnär, journalist, musiker eller något annat kreativt yrke, ska man såklart se till att få så bra betalt som möjligt, förklarar han.

– Man ska ju inte ge upp bara för att det inte är det mest välbetalda jobb som finns!

Strävan efter ett välbetalt jobb var precis det som Alexander fokuserade på, när han direkt efter studenten började plugga på Handelshögskolan i Göteborg – men redan efter tre månader hoppade han av.

– När jag började på Handels så tänkte jag “Det här är smart, man får ett jobb och mycket pengar!”. Sen så insåg jag att det här går inte, det var ju fruktansvärt!

Han tyckte att programmet hade för mycket juridik, men framförallt var han inte redo för akademiska studier. 

– Det var liksom inte en bra idé att börja plugga då direkt. 

Studieambitionerna lades på is och Alexander begav sig istället ut i arbetslivet. Under en tid hann han testa på olika typer av jobb. Bland annat städade han hotell, satt i incheckningen på Landvetters flygplats och jobbade som vikarie på sin gamla skola. Sedan var det dags att ge universitetsstudierna ett nytt försök. Denna gång valde han att plugga statsvetenskap.

– Nu tog jag i stället det jag tyckte verkade mest intressant, och det var ju kanon!

Efter ett år sökte Alexander sig vidare till journalistprogrammet. När det var dags för praktik, gjorde han den återigen på GT. Praktiken resulterade i ett jobb på sportavdelningen och ett studieuppehåll. Väl tillbaka till plugget var det dags för examensarbete och för att lära sig mer om att skriva berättande reportage, valde Alexander att göra arbetet på fotbollsmagasinet Offside. Efter examen fick han först ett kortare vikariat och fortsatte sedan att frilansa för magasinet. Men det var alldeles för dåligt betalt och funkade inte som inkomst i längden. Så han återvände till sporten på GT och jobbade där tills han en dag kände att han inte längre trivdes. 

– Jag blev ju aldrig fastanställd och till slut kände jag att jag måste ha ett jobb. 

Alexander Piauger sitter vid ett skrivbord i kontorslandskap. Han tittar mot den ena av de två datorskärmarna på skrivbordet.
Ekonomi kan kännas svårt och krångligt att jobba med, än mer att bevaka. Alexander tror dock att man kommer långt på att vara motiverad till att lära sig om det. Även om intresset inte är hundraprocentigt kan man fortfarande bidra med nya infallsvinklar och sätt att se på jobbet. ”Det är ju en fördel att inte vara stöpt i exakt samma mall som alla andra”, säger han. Foto: Sofia Jäger

För en andra gång klev Alexander in genom portarna som ny student på Handelshögskolan. Denna gång för att plugga nationalekonomi.

– Då hade jag ju listat ut att det var det jag var intresserad av. Men av en slump så startade Göteborgs-Posten upp sin ekonomiavdelning igen och behövde rekrytera många i ett bräde. Så jag sökte dit och fick jobbet. Här har jag varit sen 2018.

Att höra om Alexanders tidigare jobberfarenheter och perioderna med osäkra vikariat – alla studier som påbörjats, hoppats av eller slutförts – kanske skapar viss oro hos den som är på väg ut i arbetslivet. Vad har Alexander för råd till de som känner sig stressade över att man fortfarande inte vet vad man vill jobba med i framtiden?

– Jag hade absolut ljugit om jag påstått att jag följt någon slags plan. Fördelen med att ha haft ett jobb som inte har något att göra med det jag gör nu, är att man vet hur olika det kan vara. 

– Ett bra tips är också att försöka behålla någon slags framåtrörelse. Att liksom tänka på hur man kan utvecklas eller göra något nytt, snarare än på hur man löser andras eller arbetsgivarens problem. Och fortsätta skaffa sig mer kunskap!

Alexander trodde att hans väg framåt skulle innebära att han började jobba i en annan bransch, men med facit i hand blev den brokiga banan snarare en fortbildning för honom att ta sig dit han är idag.

– Man kanske inte alltid vet vart vägen ut ur labyrinten, men man måste ju på nåt sätt röra sig för att ta reda på det!

Lämna en kommentar