Hot eller möjlighet? – Att våga följa sina drömmar

Text och foto: Edwin Nyberg

Tanken på att låta sina drömmar leda en genom livet kan kännas avskräckande. Elin Östberg lever sin dröm. Hon är konstnär men driver även ett konsultbolag. För henne har det varit viktigt att skapa balans.

– Jag vill inte enbart leva på konsten för det skulle trasa sönder min kreativitet, säger hon.

De gröna gardinerna i ateljén får det hårda vårljuset att dansa rytmiskt över de verk som pryder lokalen. Målningar som alla föreställer samma sak: Göteborg. Med mjuka rörelser låter Elin Östberg penseln sakta vandra över duken. Att försöka hitta inspiration i det vardagliga har varit det som drivit henne framåt. Den japanska animationsstudion Ghibli har lagt grund till mycket av det som Elin själv skapar. En idé om att fånga det vackra i vardagen och det lilla i livet. Och när ens rötter letat sig djupt ner mellan kullersten och sprucken asfalt och omfamnat det som är själva essensen av trygghet, då kan det vara svårt att flytta från det som är hemma.

– Om jag nu ska ha så jävla svårt att byta miljö så kan jag i alla fall göra det bästa av den plats jag är bekväm med att vara på. Jag vill visa för mig själv hur vacker den plats jag har att tillgå är, säger hon.

Det som idag är hennes signum, en plats i Göteborg återgiven med livets alla färger, föddes ur mörker. Två nära dödsfall, allt för nära varandra, gav uttryck för något nytt. Linjeteckningar i bläck byttes ut mot Göteborgsmotiv förklädda i nattens färger. Rosa, lila och blått fick spegla det som nu var hennes verklighet. Ett sätt att måla vardagen. Ett sätt att möta mörkret.

– Då fick jag för mig att jag inte kan ändra på solen, jag kan inte ändra på säsongen, jag kan inte ändra på att det blir mörkt. Det enda jag kan ändra på är min relation till mörkret. Jag började romantisera natten, det blev ett sätt för mig att lära mig att inte vara rädd för mörkret. Inte det metaforiska utan det faktiska mörkret och det som föll sig naturligt då var att måla det, säger hon.

Att till fullo kunna leva på sin konst låter som det slutgiltiga målet, en konstnärs högsta dröm. För Elin har det naturliga varit att göra precis tvärtom. Vid sidan av sitt skapande driver hon ett konsultbolag, ett sätt att skapa ekonomisk trygghet. Med en examen inom 3D-animation hjälper hon företag att ta fram en grafisk identitet. Genom att skapa logotyper, hemsidor och powerpoint-mallar gör hon det möjligt för företag att paketera sina produkter visuellt. Uppskattningsvis genererar konsultuppdragen 40 procent av hennes totala inkomst. Det här sättet att arbeta på, att som egenföretagare stå på två ben, har inte bara varit viktigt ur ett ekonomiskt perspektiv utan också för henne själv. Det ger henne möjligheten att bestämma över sin egen tid. Något hon värderar högt.

– Jag insåg väldigt tidigt i mitt vuxna liv att jag värdesätter friheten, kontrollen över min egen tid, mer än att tjäna mycket pengar. Jag mår som bäst då och det enda jag egentligen är ute efter som människa är att må bra, säger hon.

Den största förändringen och som gjorde att Elin kom allt närmare det här målet var att byta tryckeri. Tidigare hade hon tryckt, packat och lagrat allting själv. När hon istället vände sig till ett tryckeri som tryckte on demand frigjordes en massa tid. Och för att ytterligare underlätta sin verksamhet tog hon, så fort hon hade råd, kontakt med en revisor som kunde ta hand om bokföringen. 

Caroline Szyber är vice ordförande på småföretagarnas riksförbund. Deras uppgift är att skapa en miljö som gör det tryggt, enkelt och lönsamt att starta och driva eget företag. 

– 

Hon menar att ett av de vanligaste hindren som egenföretagare stöter på är just det, att mängden administration blir överväldigande. 

– Våga ta hjälp, även om det kanske kan vara lite dyrt. Det är skönt att ha en redovisningskonsult och få lite hjälp kring allt administrativt, säger Caroline Szyber.

Elin förstod tidigt i sitt företagande att kunder hör av sig till henne för att hon löser de problem som ställs framför henne. De vänder sig till henne för att hon är problemlösare snarare än grafisk designer. Att se möjligheter istället för hinder har hon jobbat mycket med och den egenkonstruerade tankeleken ”hot eller möjlighet” har hjälpt mycket med just det. En kreativ lek som går ut på att se lösningar i situationer som till en början kan verka helt omöjliga. Hon insåg då att många entreprenörer arbetar på precis det sättet, och försöker se vad för möjligheter som finns i ett nej. För det finns alltid __.

– Men att kunna se möjligheter i saker där det initialt känns som att “nu har jag mött en vägg, nu är det stopp” och att förstå att när man får ett nej betyder det att det har öppnat upp sig massa potentiella ja-dörrar, berättar hon.

Tavlan hon arbetar på är fortfarande i ett tidigt stadium. Den orangea färgen har svårt att täcka de skisslinjer som fortfarande gör sig synliga trots otaliga försök.

– Jag är inte skolad i det här så jag har fått reda ut mycket själv, säger hon medan ytterligare ett lager av orange oljefärg penslas ut över tavlan.

I vanliga fall sker många av hennes konstnärliga uttryck utan både pensel och palett. Av egentligen ingen anledning alls, kanske var det bara slumpen, började hon använda sig av en Ipad för att måla sina tavlor. Ett beslut som nu förknippas med henne, en konstnärlig identitet. Något som såklart är viktigt, ett sätt att samla en publik. Men för konstnären själv har det också blivit ett problem att så tydligt förknippas med en viss typ av konst. Rädslan att frångå det som förväntas av henne har vuxit sig stor.

– Det är någonting jag arbetar med hela tiden, att våga gå utanför min box. Varje gång jag gör det kommer tvivel och oro, säger hon.

Mycket av interaktionen med sin publik sker på Instagram. En möjlighet som sociala medier så tydligt medfört, ett sätt att komma nära sin publik. Att verkligen kunna se vad de vill ha, som en vägledande röst genom skapandeprocessen. Men vad händer om den rösten får för stort utrymme, hur vet man då vad som är bra och vad som inte är bra. Och vem lyssnar man på? Finns det ens ett rätt eller fel?

– Jag vågar inte låta hela min inkomst komma från konsten, om pengar blir för hårt knutet till min kreativitet så kommer jag gå över till att bli en slav under vad folk vill ha, säger hon. 

Så länge Elin Östberg kan minnas har hon målat och målet är att fortsätta göra det. I en ålder där många barn föll bort, då målarböcker och penslar förpassades till lådan som tillhör evigheten, stannade Elin kvar. Anledningen till det tror hon beror på att hennes föräldrar uppmuntrade hennes konstintresse. Vattenfärger i vita plastförpackningar byttes ut mot ”vuxenfärger”. Akvarell- och akrylfärger, riktiga olje- och akvarellpapper. Målandet blev hennes sätt att leka på.

– Det var som att gå eller prata för mig. Jag tänkte inte på det som konst när jag växte upp, det var mer ett sätt att fly undan verkligheten. Mina föräldrar förstod att det var viktigt för mig. Att det var ett viktigt sätt för mig att vara och existera på, säger hon.

Drömmen som barn var aldrig att bli konstnär. Veterinär eller popstjärna kanske, men inte konstnär. Den drömmen växte fram. Och idag lever hon sin dröm till mångt och mycket. Men ur drömmar föds också tvivel. Elin menar att tvivlet aldrig riktigt försvinner. Att rösten i huvudet som säger att det inte kommer att gå, att allt kommer att krascha ofta gör sig påmind. En ständig rädsla och oro. Men samtidigt ser hon det inte bara som något dåligt, att det också är en typ av självbevarelsedrift. 

–  Tvivlet är alltid närvarande, men det är lite i olika grad. Kommer det här vara en bra eller dålig försäljningsmånad, det vet jag ju inte. Jag måste liksom finna mig i att jag inte riktigt vet hur den kommande månaden kommer att se ut, säger hon.

Oron kring försäljningssiffror har spelat en stor roll i att tvivlet aldrig riktigt lägger sig. Månader jämförs med varandra. Små procentuella ändringar, som egentligen inte betyder någonting, får ta stor plats. En minussiffra är alltid en minussiffra. Även om försäljningen går bra idag så kanske den inte kommer göra det imorgon eller i övermorgon. För att skydda sig själv och skapa ytterligare trygghet har Elin sparat undan några månaders utgifter, som en back up. 

Att det är bra att ha en buffer håller Caroline Szyber absolut med om. Men hon ser även att det är viktigt att som egenföretagare tänka på att man någon dag ska gå i pension. Något som tyvärr många kommer på lite för sent.  

– Många tänker på att jag ska ta ut lön och jag ska kunna leva på bolaget nu. Men de tänker inte på att när de går i pension, då läggs ju bolaget ner. Kommer du då klara av det? 

 Målet nu och den dröm som lyser allra starkast är att fortsätta. Att fortsätta utvecklas och våga fortsätta utvecklas. 

– Jag vet ju först när jag är död. När jag är så pass gammal att jag kan se tillbaka och se att det gick. Betyder det då att jag har uppnått min dröm då? Eller har det varit en pågående uppfyllelse av den drömmen? Jag vet inte. Men det önskar jag ju mest av allt, att jag får fortsätta och utvecklas som konstnär, säger hon.